Reflektion 3 inlägg 2 Carlgren/Marton

I detta inlägget ska jag inte ha en lika mörk syn som på mitt tidigare inlägg, hoppas jag.

I boken tar de upp hur det inte bara är läraren som lär sina elever, utan hur de lär av varandra och även att läraren kan lära av sina elever. Vad mycket vi alla har att lära av varandra, detta är viktigt att ta tillvara på tex genom samtal och reflektioner med eleverna kanske man kan minska fördomar mot olika kulturer, olika livsstilar etc. Att man kan få och ge eleverna ett öppnare synsätt helt enkelt.
Som elev att få ta del av sina klasskamraters resonemang om olika saker och inte bara ha en lärare som ska berätta hur det är. I många fall tror jag de lyssnar mer på sina kamrater och då kan det vara viktigt att ha öppna diskussioner i klassrummet så man kan få dem att tänka till kring olika saker.
Samtidigt måste man som lärare vara beredd på att elever nu iochmed internet kan söka sin information lättare och snabbare vilket kan göra att de inom vissa områden kanske har mer kunskap än läraren. Då är det bra att ta tillvara på detta och inte vara rädd för att framstå som att man har mindre kunskap än sina elever. Hanterar man detta på ett bra sätt så behöver man inte förminskas i sin lärarroll utan istället stärka eleven som delar med sig.

Reflektion 3 inlägg 1 Carlgren/Marton

I boken jämför de lärarens extra belastning så som oron för pengar till skolan, konflikterna med elever, större klasser och mindre tid till att göra det man gjort tidigare med en kirurg som "ska operera en patient samtidigt som hon ska ta hand om 25 andra patienter med akuta problem."

Detta känner jag är väldigt oroväckande. Lärarna får högre och högre arbetsbelastning och mindre och mindre resurser. Det säger sig självt att det inte är hållbart i längden. Klimatet i världen har blivit hårdare och barnen blir tuffare. Jag gjorde vfu'n på en högstadieskola och förvånades över elevernas hårdhet. Hörde ett samtal mellan några killar i åttan där en blivit polisanmäld och hur de andra tyckte detta var lite fräckt. Hur ska vi kunna hjälpa barnen genom skolan och där skapa en tryggmiljö som många saknar hemifrån när klasserna blir större och lärarna tröttare. Det är viktigt att varje dag se alla elever/barn, men hur är det möjligt?
Hur ska man som lärare känna motivationen och inspirationen att varje dag ge sitt bästa för barnen, vilket jag tycker är vår skyldighet som lärare, medan arbetsbelastningen ökar och vi arbetar oss mot att sakta men säkert springa in i den berömda "väggen".